Ansvar och att komma ut

Mycket på gång just nu. Måste absolut skriva upp allt i filofaxen på en gång så jag inte glömmer eller missar nåt.

Avslutningssamtal med min elev igår och hon fick bara fina omdömmen rakt av, mogen för sina 17 år.
Har hipp som happ blivit ansvarig för det nya dokumentationssystemet på jobbet som numera ska ske genom datorer. Har varit ansvarig tidigare oxå men då med en annan arbetsgivare och annat system. Nu är det alltså nytt för oss alla.
Var inte med från början och har därför inte gått nån kurs mer än den genomgång jag fick med tidigare ansvarig. Har nu iaf fått en halvdag inbokad om ett par veckor. 
Jag ska ändå utbilda några av mina kollegor innan dess. Har hittills hunnit med en och det gick bra tror jag. I nästa vecka ska jag utbilda de sista tre. Blir några extra timmar för vi hinner inte med det på arbetstid om vi ska få sitta i fred.

Skulle ha varit till sjukgymnast idag men det blev ombokat pga sjukdom. Det är min axel som ska kollas, om det är förslitningsskador eller har med min diabetes att göra. Själv tror jag på det första.

Undrar hur många gånger man måste ”komma ut” i sitt liv. Det räcker ju liksom inte med en gång.
På föreläsningen igår träffade jag en man jag jobbade ihop med för typ 25 år sen. Han var sjuksköterska när jag gjorde mitt första år på min nuvarande arbetsplats. Vi hade ungefär samma schema och jobbade ofta kvällar och så ihop. Han brukade skjutsa hem mig ibland på kvällarna trots att det var en lång omväg…inga baktankar utan bara för att han var omtänksam.
Han pluggade till barnmorska och slutade så småningom eller om jag hann byta avdelning innan, minns inte.
Hur som helst kände han igen mig igår och kom fram. Efter en pratstund undrade han om jag och Ulrika var vänner…
Vet inte varför men det kändes jobbigt. Vi befann oss i en kyrka och jag fick för mig att han kanske var troende och hade en massa fördomar. 
Jag sa iaf att vi är tillsammans och han tittade på mig, såg ut som han inte förstod riktigt så jag upprepade.
Intressant sa han och sen blev det tyst en liten stund. Han såg ganska paff ut men vi pratade lite till innan vi till slut sa hejdå och gick åt olika håll.

Det är lustigt för med vissa bryr jag mig verkligen inte om vad de tycker och med andra känns det jobbigare. Har ingen aning om det pratas på jobbet eller inte eftersom de flesta inte frågar eller säger nåt trots att jag vet att många borde ha sett det på fejan tex. Ibland känns det som att folk tycker det är lite skumt när man tidigare har varit gift med en man. Intressant är det i alla fall.


Jag o Ulrika i somras. Nillan tog bilden.

Annonser

~ av Pingolina på 16 februari 2012.

10 svar to “Ansvar och att komma ut”

  1. Ja, fölk är underliga…Vad då intressant ? Som om ni vore utställningsföremål . Idiot .

    Förstår inte det underliga med att först vara förälskad i en man och sedan en kvinna .Blir man kär så bli rman .Vad är problemet ? Morr.

    Kram

    • Han visste nog inte vad han skulle säga bara. Vi avslutade mötet på ett bra sätt sen så vi blev inte avsnoppade eller så.

      Det är nog enklare för alla om man alltid varit ”sån” än att man byter sida plötsligt. Många visste inte vad jag nästan alltid vetat.
      Så länge jag var gift med en man fann jag ingen anledning att berätta för folk och fä att det likväl skulle ha kunnat vara en kvinna 😉
      Kram!

      • Det märkliga i det hela är ju att jag tänker exakt som dig. Jag har ju också alltid vetat men av sociala anledningar spelat spelet. Fast jag kan idag ändå känna åtrå till en kvinna, men varför äta popcorn när det finns ostbågar. Du förstår liknelsen? Båda smakar gott, men ostbågar är godare… (;-)

        Men vi har fått någonting tillsammans som jag är jävligt stolt och glad över och jag tror att det finns en mening med allt man är med om. Kram på dig du modiga kvinna!

  2. Helst skulle jag önska att det inte fanns nåt ”komma ut” men så länge normen är som den är så…

  3. Du var så modig, min älskling!!! Men jag håller med, man önskar att det inte behövdes nåt ”komma ut”. Jag kom ju ut på jobbet för de flesta – men sen slutade jag. Nu är det ny arbetsplats och jag har inte aktivt ”kommit ut”. Däremot har jag angett dig som närmast anhörig och sagt att du är min särbo. Folk får lägga ihop ett och ett själva! 😛
    Puss!

  4. Jerry – jodå jag fattar hur du menar 🙂
    Kram!

  5. Ja jösses, jag berättade ingenting om min Anna de första året på mitt jobb… sen berättade jag för en ..eller det var hon som frågade efter ett tag 🙂 .. och jag lät henne förstå att detta var ingen hemlighet, men jag hade heller inget behov av att ha nått komma ut projekt, utan det var ok att hon berättade för andra, och alla vet väl nu, men det är typ bara EN som aktivt pratar och frågar om oss, det är väl så på småorter, men det rör inte mig. Anna har varit med på företagsarrangemang med jobbet, där sambos(make/maka får vara med, men aldrig att nån frågar eller så…. men det känns helt OK ändå. Känner mig lite som en pionjär i Fors 🙂

    • Spelar väl egentligen ingen roll vad folk tycker, jag tänker ju inte ändra mig precis 😉
      Blir nyfiken ibland bara på hur snacket går. Finns några som jag pratar öppet med varav en är bög men som sagt, de flesta säger inget alls.

  6. Jag tycker det är så trist att man än idag, 2012, ska behöva komma ut igen och igen och igen.
    Oavsett om det är min granne, kompis, kollega eller okänd jag pratar med så borde det vara bekvämt att prata om sitt liv och förhållande. Oavsett!!

    Den här har jag ”tvingat” mina kollegor som tillhör Vision att titta på och jag önskar jag kunde tvinga fler… http://vision.se/Din-trygghet/HBT-/

    Allt väl!

    • Ja det är lite tröttsamt. Först gruvar man sig för att familjen ska få veta och tror att det är det värsta och att det liksom är klart sen…men så enkelt är det inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: