Jaha ja, då var det roliga förbi och vi är på hemmaplan igen.

Tågresan till Göteborg avklarades utan större problem. Lite stressigt vid tågbytet i Stockholm då de bara några minuter innan avgång ändrade spår men vi hann. En sval och helt okay resa.
Vi checkade in och installerade oss. Gick sen ut o kollade in Shock bl a som Frida bespetsat sig på att besöka. Ett par t:shirtar till unga damen blev resultatet av det. Kikade i några affärer till men värmen var knäckande och fötterna var trötta. Tog oss till hotellet för att vila ett par timmar innan nästa tripp som skulle bli till Liseberg.
Lisebergsbesöket gav en hel del ångest men jag överlevde både Lisebergsbanan och Flumeride som fick 2 åk vardera. Har egentligen aldrig gillat bergodalbanor och det har inte blivit bättre med åren precis. Får riktig dödsångest och svindel, hjärtat bultar och vill hoppa ur bröstet. Jag blundade så fort vi kom till de läskiga backarna. Frida tyckte jag skulle kolla in utsikten men då svindlade det mer än jag klarade av. Gasten och Kållerado var ju lite mer stillsamt och mer i min smak

På väg över bron med bestämda steg mot frihamnen.
Det var ju på lördagen det mest spännande skulle ske.
Vi tog en sovmorgon och slappade fram till halv 2. Värmen lockade inte till något ytterligare stadsbesök och vi ville spara orken till em och kväll. Det var nog tur det för det blev en väldigt tuff dag. Värmen, allt folk och ljud hela tiden i stort sett med korta avbrott. Frida har svårt för folksamlingar och människor tätt inpå men hon klarade det bra.
Ett tag var jag osäker om hon skulle orka ända fram, hon kände sig svimfärdig och vi steg åt sidan en stund men det räckte för att palla den sista biten fram till Marilyn Manson.

En charmknutte i Dragonforce.
Fotade bara Manson och Dragonforce som jag tyckte var de bästa. Kollade oxå på The Haunted, Evergrey, Opeth, Dir en grey och Mustasch.

Envis, vilket lönade sig
Hon var så envis och hade bestämt sig för att minsann inte se Manson på någon j-a storbildsskärm så ca 3 timmar innan intog vi våra positioner några meter från scenen och där höll vi oss kvar medan 2 andra band spelade. Det var de jobbigaste timmarna på hela dagen. Folk knuffades, en del idioter hoppade omkring och knuffade varandra vilket påverkade folk en bra bit runt omkring. Det gällde att hålla sig på fötterna vilket jag hade sagt till Frida. Hade fullt upp med mig själv men var samtidigt orolig för henne. Vi kom ifrån varandra men jag kunde skymta henne ett par meter framför mig. När Manson äntligen kom upp på scenen hade Frida knuffats framåt ytterligare och befann sig kanske 5-10 m från scenen

Slokhatten på när han äntrade scenen.

Kläderna åkte av vartefter.

Manson hoppade in i en plastklädd låda.

Lite snack om droger och ljud från sexakter men inget som störde Frida. Hon tar det med humor.
Bästa upplevelsen i hennes liv tyckte Frida efteråt och jag gillade det oxå men ger kanske inte lika högt betyg ![]()
Han sjöng ett par av de bästa låtarna på nya plattan och några gamla godingar. Jag är en relativt ny lyssnare och kände inte igen alla men de flesta.
Hemresan var ett rent helvete. Kylsystemet var paj i de flesta av tågets vagnar. Bistron hade ingen ström och hölls stängd till att börja med. Det pratades om 36 grader i vår vagn och det var garanterat över 30. I Skövde bytte man säkringar och fick i gång alla vagnar utom just vår. Bistron som kördes på halvfart bjöd på gratis dricka och smörgåsar. I Katrineholm blev det några lediga platser i en sval vagn och vi bytte men då mådde jag riktigt illa.
Pga allt strul var tåget dessutom en kvart försenat och det var med nöd och näppe vi hann till Uppsalatåget. Tårarna var på väg när jag kände hur hett det tåget oxå var men när vi väl kom iväg fläktade det lite för där kan man ju i alla fall öppna fönstren.



























